Månlandaren

Jag har aldrig gräddat våfflor tidigare. Det var ett minne från mormor. Men när jag blev intresserad av retro, så fick jag klart för mig att det allra bästa våffeljärnet nånsin var "månlandaren", designad av samme man som ritat Saab-bilarna. En annan favorit som man väl numer kan kalla retro.

Köpte genast ett billigt järn på Tradera. Billigt för att det saknade sladd, men jag har redan en passande sladd (ett tryne) till min superläckra retrobrödrost som vi ska visa upp senare här på bloggen. Och så var järnet inte perfekt rengjort, men en av mina favorithobbys är att fixa till mina loppisfynd, så det var inte heller något problem. Att rengöra och ha egen sladd gjorde att jag tjänade 80% av priset på våffeljärnet.

Och barnen, ja, dom älskade mina "månlandar-våfflor" lika mycket som jag kommer ihåg att jag älskade mormors våfflor.

Farmorsmors kaffekvarn

Här har vi ytterligare en gammal härlig släktklenod.
En kaffekvarn av äldre modell, men ommålad. Troligen av farmor som älskade rött. Ursprungligen verkar den ha varit 20-talsgrön.

Man kan tro att den bara är dekoration, men det fungerar faktiskt utmärkt, även om det tar lite tid att mala kaffet. Men vi brukar unna oss någon "go-panna" med kokkaffe ibland. Då tar vi hälften köpt, färdigmalt kokkaffe och hälften nymalda kaffebönor. Väldigt gott, en klar skillnad mot det vanliga vardagskaffet.
Så farmorsmors gamla kaffekvarn är fortfarande uppskattad!

Äggfat

Ett äggfat som jag kommer ihåg från barndomen. Och väldigt användbart efter som vi har egna höns och äter en hel del ägg. Och nu fick jag chans att köpa ett till, likadant äggfat, med salt och peppar-karen kvar. De är formade som tuppar.

När faten kom fram så blir man ju lite extra häpen. Exakt samma färg, glasyr och uppbyggnad. Men mängder av små, små skillnader i detaljer.  En av faten har spetsig näbb, den andra kroknäbb. Kam och slör, fjädrarna och till och med formen på urgröpningarna för äggen skiljer sig lite-lite grann. Olika tillverkare? Konstnärlig frihet?
För oss är det extra praktiskt för vi ska ha ett av faten till löskokta ägg och ett till hårdkokta, och nu kan man se skillnad på dom .

Virkade rosor

Ett av de retro-virkmönster som är så läckra. Irländsk virkning. Jag kommer ihåg att min farmor virkade dom här rosorna när jag var så liten så att jag precis hade börjat lära mig virka. Hon tyckte mönster var lite "tjorvigt", och det kan kännas valhänt att få till kopplingarna mellan dom tre varven. Men annars är det ganska lätt. Och beroendeframkallande.

Jag har såklart gjort mina egna förändringar. Det verkar som det blir så på nästan alla mönster jag provar. Man kan liksom "förbättra" dom lite.
I detta fall ändrade jag det första varvets (5 lm och en sm) till magisk ring. Och blombladen blev mer buckliga i de yttre varven. (en ros efter ursprungs-mönstret syns längst upp till vänster)  Men jag har ännu ingen aning vad jag ska göra med rosorna. Jag bara fortsätter virka dom.

Det här är retro-boken som mönstret farmor virkade efter är nedskrivet i. Det var i samma bok som jag först lärde mig sticka och virka efter mönsterbeskrivningar. Ren nostalgi att sitta och bläddra och se små markeringar vid varje mönster, som jag ritade dit när jag väl hade klarat av att göra en provlapp.

Här är ett mönster som liknar mitt ros-mönster:http://magic-thread.com/index.php/2012/02/20/crochet-layered-flower/

Retro barnbok

Med böcker är det som med resten. Retro är ju bara så mycket snyggare!
Nyligen fick jag tag på en ljuvlig barnbok om djur, på en retrosida på Facebook. Flera av djuren är samma som våra lantrasdjur.
Vi har höns, och gräsanden på framsidan liknar ju precis våra fina Blekingeankor. Haren är väldigt lik en del av våra Gotlandskaniner (dom som är viltfärgade). Och han äter ju samma sak som kaninerna, så texten stämmer precis med livet på vår gård.

Ekorrar har vi i massor i skogen. Våra äter med glädje hönsägg, tyvärr. Det står inte i den här boken, så det får jag nog lägga till när jag läser den för Gulli-Gumman (gud-dottern) på besök!

Snygga gamla förpackningar

Jag gillar handarbete. Gärna retro där också. Som virkmönster från 50- och 60-talet. Och jag har ett fantastiskt stickmönster på babysockor som inte kan sparkas av, från 30- eller 40-talet (eller kanske ännu äldre, -10-20-tal). Och gamla garner köper jag, när jag kan få tag på dom.
Och jag gillar förpackningarna dom kommer i. Men kanske inte alla detaljer på förpackningen.

Härom året köpte jag upp ett restlager virkgarn. Eftersom jag köpte så många nystan så fick jag dom i originalkartongen. Otroligt snygg och tidsenlig. Läcker färg. Häftig layout, med crispa linjer i svart och vitt. Så fantastiskt retro typsnitt.
Även namnet på garnet var helt tidsenligt.

Det var ett mörkbrunt bomullsgarn jag hade köpt.
Jag är en sån som säger choklad-boll.
Vad säger du?

Gamla plåtburkar

Gamla plåtburkar har jag köpt på mig under många år. För att jag använder dom, inte för att jag samlar. Man kan fundera på vad någon använder 30-40 burkar i olika storlekar till. Men det är så enkelt som att jag torkar växter och gör te, men också torkad svamp, nypon och andra bär och även vissa grönsaker. Så jag har haft behov av burkar, och gamla plåtburkar är bra för dom håller allt helt torrt och hygieniskt.

Sedan hittade jag en burkgrupp på Facebook. Och insåg att jag hade en smakkänsla för burkar. Jag gillar mest såna där äldre burkar i grundfärger som svart och vitt med blommor eller andra växter i naturalistiska motiv på. Eller i dova färger, som matt rött eller blekgult och ärgat koppargrönt, som på bilden ovan. Det har säkert att göra med att det också är dom burkar jag växte upp med. Ett slags mentalt arvegods.
Men under årens lopp har jag ju köpt på mig allt användbart på loppisar och second hand i närheten. Många av dom är inte alls min smak, men mycket väl andras smak. Så jag har gjort en switcheroo. Ut med de som inte passar mig och in med nya. Lika knökfulla som dom tidigare, men snyggare, i mina ögon.
NÖJD!

Handdukar och hållare

När man övertar ett gammalt hus så ser man ibland dom där små retrodetaljerna. Helt plötsligt uppstår vardags-stilleben i en miljö som egentligen aldrig förändrats sedan mormors tid. I gamla huset på hemmanet finns det här lilla hörnet i köket. Titta på pappershållaren.

Handdukarna har jag köpt på Second Hand- butiker. Det finns ingen orsak i världen att köpa nyproducerade kökshanddukar så länge det ligger staplar av billiga, välskötta och snygga runt om i begagnat-Sverige.  

Farmors kakburk

Jag har fått tillbaks "farmors kakburk". Den hon brukade ha Strass-burgare i.
Och det är egentligen inte farmors. Det är en likadan burk, fast i ett mycket bättre skick.

Och den kom till mig ända från Danmark. Den moderna världen...... man häpnar.

Nygamla klänningar

Det har är arbetskläder. Och lite lyx, på samma gång.
Jag tänker mig slåttern, högsommar, ibland över +27C och man måste ända jobba frenetiskt och med hårt fysiskt arbete under långa dagar för att bärga höet. Vad passar bättre än en luftig klänning i ren bomull, i modell "mormor", eller städrock, som dom också kallas.

Så upptäckte jag att det finns mååånga fina klänningar av den typen på olika Facebook-grupper och tradera. Och ofta, som dom här klänningarna, i mycket gott skick. Till och med helt oanvända. Nygamla kan man säga. Och till mycket rimliga priser. Så jag har unnat mig lyx, några av dom allra finaste klänningarna till sommarens slått.
Tittar ni längst ner på bilden med den blå och vitprickiga klänningen så skymtar också dom helt ljuvliga skorna som jag köpte till.  Här är en närbild på dom:

Saftglas

Glas i så fina färger. Dom har funnits i familjen så länge jag kan minnas, men jag vet inte vart de kommer från eller något mer om dom.

Alltid poppis att dricka saft ur. Men eftersom jag aldrig sett några andra av samma slag, så vågar vi nästan inte använda dom längre. Går liksom inte att komplettera om de går sönder.

Läcker lampa

Uppskattar man alltid det man redan har?
För någon vecka sedan såg jag den här lampan på nån retroblogg, och kände igen den med en slags gnagande känsla i magen! Den är tydligen designad och lite känd. Nu har jag äntligen hittat vår, bra dammig bakom en hög stapel kartongen i förrådet. VÄLDIGT dammig. Men helt oskadd tack &lov.

Torkade av lite grann av den och tog en detaljbild. Inser nu när jag står och tittar på den att den är häftig. Förut hade jag inte en tanke på att sätta upp den. Nu funderar jag på om den ändå inte skulle passa i.....ja, vilket rum?
Känner du igen lampan? Jag har ju såklart redan glömt både namnet på designern och vilken blogg det var jag såg den på.

Kinaschack

När det inte finns någon större kunskap om intresset för Retro, då kan man hitta finfina saker som folk helt enkelt har slängt bort. Det läckra lilla hörnbordet på bilden är ett sånt fynd

Det klassiska kinaschacket, men sitt ljuvliga omslag, är ett loppisfynd. Sällan eller aldrig använt. Och en prydnad i gästrummets lek & spelhörna.

Gam- portfölj

Farfars läckra gamla portfölj.

Skruf ljusstake

När man köper på sig ett gammalt hemman följer det ofta med godbitar!

Allt möjligt är snyggt

Ljuvliga saker är sällan nya. För oss kan dom komma från vilken tidsperiod som helst. Snygga -30-talslampor, läckra -50-tals portföljer,  städrockar från -60 och -70 tal. Till och med en del ruggigt nostalgiskt -80-tal får hänga med på vår blogg.

Det är bara magen och vår egen estetik som det handlar om. Och en sak som känns viktig i grunden. Återanvända, inte slänga i onödan. Respektera de resurser som redan finns, det dom som kom före oss har skapat.